Give me a break

Kaffeautomaten på jobbet är borttagen.

Den enda anledningen att dricka sörjan med WHITENING var ju att det var där jag kunde träffa den Frånskilde.

Fan.

kaboompics.com_Coffee Break

Hans alter ego

Efter födelsedagsfikat skulle jag ha möte med min chef. Vi satte oss i caféet med varsin kaka. Den Frånskilde dök upp. Han måste tro att jag bara fikar och aldrig jobbar (vilket stämmer). Själv skulle han ha ett möte med någon kvinna. Det är väl det jag borde boka in med honom: Ett möte i något konferensrum.

Kollegan hade tjuvlyssnat på hans möte och hon bekräftade det jag redan sett: Han har en MÖTESPERSONLIGHET. Där han är vältalig, självsäker, strukturerad, tydlig.

I verkliga livet är han nervös, fladdrig och råddig. (Men inte mindre gullig för det!)

 

En stel fika

Kollegan – hon som fyllde 50 – hade födelsedagskaffe i dag på jobbet. Hon fick en lampa i form av en ängel. Exakt vad alla 50-åringar behöver.

Den enda lediga platsen var bredvid den Frånskilde.  Jag var tvungen att sätta mig bredvid honom, det fanns ingen flyktväg. Vi pratade lite om nyåret. Kollegan stirrade intresserat på oss. Jag fumlade med tårtbiten.

-Kom du bra hem, frågade han.

-Nej, hon irrar fortfarande omkring på slottet, sa Kollegan.

-Ja tack, du kan vara helt trygg, sa jag.

Sen kom ingen på något mer att säga.

SÅ STELT.

coffee-break-644312_960_720

 

Oraklet

Jag berättade för Kollegan om nyåret och den Frånskilde. Att jag inte kommer någonvart. Att han är så oflirtig. Att allt hänger på mig om vi ska kunna gå vidare.

-Kanske du ska hoppa över honom, sa hon.

Spektrolitörhängena rörde sig svagt och skimrade med en sällsam glans.

Jag tror hon har rätt som vanligt.

glass-ball-684902_960_720

Dekadent afton

Allt var fantastiskt.

Först: Parmiddagen. Jag slurpade snabbt i mig en vodkadrink och blev snyggast på festen. Hade två trevliga män på varsin sida om mig. Jag var nu den åtråvärda singelkvinnan – alla gifta mäns våta dröm. Jag kände det tydligt!

Alla älskade min dessert! En man så till den grad att han var tvungen att hålla ett tal om ingefärspäronen i tjinuskisås.

När jag skulle bege mig, sa min bordskavaljer upphetsat till sin fru: Ska hon träffa en man? Ska hon hångla? Hon har nog snygga underkläder! Där finns det POTENTIAL!

(Han skulle bara veta att jag hade puff-in-trosor a la Bridget Jones, enorma och allt annat än sexiga!)

Sen: Taxi till slottet. Jag kände mig som en dekadent sekelskifteskvinna på väg till ett hemligt möte. Jag möttes av tunga kristallkronor med dämpat sken, fladdrande kandelabrar, fala kvinnor och mystiska män.

Den Frånskilde musicerade hela aftonen så han var inte så lätt att nå.

Hans exfru och barn var också där, så något hångel kom inte på fråga.

Men jag kramade och pussade honom när jag gick hem.

Alltid något.

20151231_225021

 

 

Hans postlåda

I går var det kulturell afton på jobbet. Den Frånskilde stod i caféet. När jag beställde soppa, stirrade han på min sedel oförmögen att kunna räkna ut vad han skulle ge mig i växel.

Till sist kom han på att han nog inte hade någon växel att ge.

-Men du vet var jag bor, sa han. NEJ JUST DET! Du vet ju inte var jag bor!

-Bara var din postlåda bor, sa jag idiotiskt.

Vilket gyllene tillfälle att be honom visa mig sitt hem. Men nej, åter igen missade jag chansen.