I går träffade jag den Skandalösa på julfika.
Julfika brukar vara så här: Jag drömmer om frostiga fönster och pinande vindar, men i själva verket sitter jag genomsvettig i något inomhuscentrum med översockrad överdyr tomtelatte.
Nu var det så här:
Skymningen föll när jag pulsade mig fram i vårt friluftsområde. I fjärran såg jag ljusen från den lilla röda stugan glimma. Ingen människa någonstans, bara en häst i synfältet och några getter som skuttade.
Utanför stugan fladdrade marschaller. Helt genomfrusna stapplade vi in som barnen från Frostmofjället. Stugan var pytteliten med fyra små bord. Glöggen puttrade, lussekatterna spann, kaffet kokade. Genom det lilla fönstret skymtade närmaste gården, med ljus i alla spröjsade fönster.
Jag befann mig i ett julkort!
Bättre än Skansen. Bättre än allt!