Min kollega hittade en hundralapp i biblioteket.

-PRALINER! skrek jag.

Men han skrev en prydlig lapp att den var upphittad vid tidskrifterna och la den i hittelådan.

Nr ingen frågat efter den på ett tag gick jag och köpte en gyllene pralinask. Som en hjälte serverade jag den i fikarummet.

Plötsligt får jag syn på kollegan, han som hittat pengarna. Det slår mig att han ju inte ens äter praliner. Det slår mig också att han kanske borde ha fått, om inte behålla pengen så åtminstone hitta på vad den skulle gå till.

Mina goda gärningar står verkligen som spön i backen.