Framgångsrik på lunchen

Har varit på konferens för bibliotekarier. Jag kvävs av alla tanter! En hel sal full med bara tanter, och alla föreläsare tanter. Det äcklar mig.

På lunchen gick jag till ett hotell för att äta lyxig lunch och känna hur det känns att jobba med framgångskoncept i city. Jag bara hällde i mig vin.

Efter lunchen skulle vi ha grupparbeten och då var allt jätteroligt!

bottle-1836261_960_720

Annonser

Vem är du?

Tog bussen in till stan, skulle se teaterföreställning. Inne i bussen hälsade en man med keps på mig. Jag stirrade på honom i flera sekunder utan att fatta vem han var. Till sist kom jag fram till att han var gift med min kompis, värdparet på middagen from hell.

Väl framme på teatern fick jag syn på en man i publiken som nog var en kändis. Men inte Björn Kjellman. Men någon. Han stod dessutom precis bakom oss i pauskön så jag hann fundera ett varv till.

När Älvan och jag gick till en bar efter föreställningen fattade jag att han ju är pappa till en av sönernas bästa vänner. En man som jag i alla år hälsat på och talat med. Vad pinsamt att jag bara seglade förbi honom med näsan i vädret.

När jag sa det till Älvan, svarade hon att sån är hon alltid. Fransyskan sa samma sak. Till och med sonen. Att de aldrig minns vem någon är. Jag är åtminstone inte ensam i senilträsket.

question-mark-2123967_960_720

 

Ta mig som jag är

Jag såg den Frånskilde gå in i fikarummet, och min första instinkt var som vanligt att fly. Men den här gången tvingade jag mig att följa efter honom, och för en gångs skull vara det bara HAN OCH JAG som fikade tillsammans.

Han frågade mig om hur ofta jag är i Finland, och jag sa att alltid på somrarna, i södra Finland. jag berättade lite om vårt landeställe.

-Du är aldrig uppe i norr? sa han.

-Nej, är du?

Han berättade att han kommer norrifrån i Sverige, härstammar från en fattig finsk släkt. Det tar han upp ibland. Och jag får en känsla av att han vill att jag ska vara en sverigefinne, en finsk arbetarklass och att han är besviken över att jag inte är det. Kanske han bara ser våra olikheter i stället för att se hur kul vi skulle kunna ha.

woman-1979272_960_720

Min högsta dröm. Helt ouppnåelig.

Förhäxad

Hade tagit migränmedicin och kände mig avtrubbad, när en kollega kom in i mitt rum.

Han frågade om jag ville bli fackligt aktiv.

-Nej tack, jag hatar styrelsearbete.

-Jaha, men du kan göra annat, till exempel bli skyddsombud!

Hans bruna ögon var enorma, de glänste sällsamt som ett par bärnstenar. Att vara skyddsombud lät plötsligt som den bästa idé jag någonsin hört.

-Ja, det låter bra.

Han sneglade på mig och sa att han sätter ett frågetecken vid mitt namn.

Följande dag hade förtrollningen släppt och jag undrade om jag drabbats av tillfällig förvirring av min medicin. Jag meddelade att jag absolut inte tänkte bli skyddsombud.

man-1485335_960_720

Slå dig ner här en stund så berättar jag allt om skyddsronder.

Bekant beteende

Sonen fick en ny säng och jag erbjöd hans gamla till min syssling, som har en liten pojk.

Sysslingens man ringde och hojtade: Det är så svårt att få tag i dig! Du är varken på Facebook eller svarar i telefon!

Det är jag faktiskt. Skriv ett meddelande till mig så läser jag det direkt! Däremot svarar jag inte om det står OKÄNT NUMMER.

I alla fall skulle han komma på lördag och hämta den. På kvällen kom ett meddelande: har ont i huvudet, kommer i morgon.

Jag svarade att han kunde komma när som helst under söndagen.

Inget hände på söndagen. Varken ett besök eller något meddelande.

Vad hände? Skrev jag i morse.

Plötsligt kändes det bekant. Till vem hade jag skrivit så, när allt verkat klart och personen sedan fejdat bort?

HANS BROR!!! PRINSPLAYERN!!!

Måste vara ett släktdrag.

bed-1574322_960_720

Tyvärr. Sängen har grott igen.

Det går utför

Hade mellokväll i går. Först lagade jag tortillawraps med guacamole, salsa och köttfärs. OBS! Inga hemska kryddpåsar och vidriga färdiga såser!

Sen satte jag på teven. Där var någon pausunderhållning så jag gick och poppade popcorn. Sen var det reklam. Efter reklamen var det fortfarande pausunderhållning: Özz Nujens dåliga skämt. Jag hade ju läst att mellansnacket skulle vara dåligt, men inte att det skulle pågå i evighet.

-Är du säker på att det är rätt kanal, frågade yngsta sonen försiktigt. Jag bytte kanal och då var det plötsligt melodifestival! Wiktoria skulle sjunga. Jag ville kolla omdömet om henne i tidningen, men kunde inte hitta henne.

-Kan du läsa, jag ser inget bra, sa jag.

-Det här är förra veckans tävlingsbidrag, har du inte dagens tidning någonstans? sa yngsta sonen.

Dagens tidning låg underst i tidningskorgen. Det kunde jag ju inte räkna ut. Vid det här laget var det inte så många bidrag kvar.

Nu var det dags för pausunderhållning igen.

-Vem är Zara Larsson, sa jag med munnen full av lakritspopcorn. Sonen stirrade på mig för att kolla om jag skämtade. Han fick knappt fram orden: HON ÄR SVERIGES STÖRSTA STJÄRNA FÖR TILLFÄLLET. Sen knapprade han blixtsnabbt ut denna information, (alltså vad jag sagt) på snapchat. Vad konstigt. Varför gjorde han det? Vad ska människor göra med den upplysningen?

warm-and-cozy-1975215_960_720

Mina popcorn poppas givetvis i olja. Som den tant jag är.

Min fritid

När jag kommer hem från jobbet, ser jag på serier i soffan.

Jag dricker chokladte och smörjer händerna med en dyr kräm. Det är liksom min vardagslyx. Värre än en pensionär. De är åtminstone aktiva och energiska.

Jag har nu sett:

Game of thrones

The affair

The crown

The killing

Marcella

Doctor Foster

Paranoid

The fall

Happy valley

Sakta rinner mitt enda liv bort. Bara för att jag inte spelar teater har jag inget vettigt för mig. Orkar inte ens träna. Gjorde jag det, skulle energin komma tillbaka.