Alla grannar har julpyntat till förbannelse.

Hos mig lyser fönstren svarta. Sönerna är bortresta och själv är jag aldrig hemma.

Det ser inte klokt ut. Som ett hem i slummen. Som en invånare som ligger nerbäddad och utbränd.

Snart knackar nog en orolig man som heter Ove på dörren! Man kan ju alltid hoppas! Att detta ska dra till sig någon man, om han så heter Ove.