Aftonen till det nya året

Jag gillar inte nyårsafton och har aldrig gjort det.

(Fast förra året var ju skoj, det medges!)

Middagen är alltid härlig. Men sen blir jag dödstrött och vill lägga mig men DET FÅR MAN INTE FÖRRÄN KLOCKAN SLÅR TOLLLLLV!

Sen ska det skålas och kramas och paren ska pussas.

Nej, nej, nej.

Finns det någon därute som tycker om nyårsafton? Låt höra!

Min kompis säger att det är på nyåren hon haft de värsta grälen, gjort slut med killar, blivit för full….

I går hade hon och jag en trevlig nyårsmiddag på Café Milano.

I dag hålls vi i våra hem med olika söner som av olika anledningar inte heller ger sig av.

Lugnt och sansat.

Precis som Jazzhands!

15826288_10154957505183987_34248446471819906_n

Bibliotekariens val

Gick in på Akademibokhandeln. Frågade efter Kaninjägaren, som är Keplers senaste.

Sen frågade jag om de hade Ibland mår jag inte så bra, av Therese Lindgren.

Jag frågade alltså efter en populistisk deckare och en Youtuber.

Min intellektuella självbild fick sig en törn.

Ibland mår jag nog inte så bra.

Healing

Har varit på reiki. Alltså HANDPÅLÄGGNING.

Kunde använda mina friskvårdskuponger.

Behandlingen tog en timme, det var massage och sen healing, då kvinnan lade sina händer på mina olika energiområden.

Jag fick tydliga och skarpa tankar.

Hit ska jag gå ofta! tänkte jag

Sen fick jag syn på skylten som hängde på väggen:

Carpe diem.

Kanske inte så ofta.

Men faktum är att jag sen dess har varit full av kraft och energi!

Ingen huvudvärk! Inga negativa tankar!

Vilken mirakelkur.

wellness-285590_960_720

 

Lame film

Har sett filmen Dagen efter denna med Isabelle Huppert.

Hon blir lämnad av sin man som hittat en ny.

Hon reagerar lamt. Nästan som om han pratar om vädret. Jag tänker att hon hamnar i chock men sån där är hon hela filmen igenom.

Lika lam som kvinnan i boken Avskedsfesten. Kanske är det så folk är, och det är jag som överreagerar.

Isabelle träffar i alla fall en gammal elev, och han säger att hon nog kommer att träffa någon ny.

-Jag vill inte ha en gammal gubbe, säger hon.

-Någon ung då?

-Det är inte min stil.

Nej det är inte lätt att dejta i medelåldern. Jag ville inte ha en gubbe som ung och vill fortfarande inte det. GUBBAR ÄR INTE ATTRAKTIVA.

dagen_efter_denna

-Men mig kan du väl vara ihop med, snällaaaa? Foto: SF Bio

Ett chockerande svar

En ung kvinna på min teater förklarade något hon läst: Att män alltid vill ha kvinnor som är högst 22 medan kvinnor alltid vill ha män i samma ålder som dem själva.

Hon tutar alltid ut saker hon läst och saker hon tycker med väldigt hög röst.

-Jag vill alltid ha yngre män, sa jag. Helst i mina söners ålder.

Hon stirrade på mig och för en gångs skull blev hon alldeles tyst.

woman-975339_960_720

Charmig 22-åring.

Määääh!

Den Frånskilde har pratat om min pjäs sen premiären.

Hur lång är den? passar den barn? Finns där våld och porr?

-Nej, tyvärr.

Nu har vi spelat klart. Han beklagade att han inte kommit, för det var ju utsålt sista föreställningen.

-Kanske man inte ska vänta till sista stund, sa jag vasst.

Han är så svensk och tråkig. Sluta tjata om att du ska se den när du inte har en tanke på att se den!

end-1733893_960_720

Tough shit gubbe lilla. Ridån har gått ner.

Den motvilliga publiken

Två söner av tre kom och såg min föreställning.

Yngsta sonen: Måste alla skrika sina repliker hela tiden?

Äldsta sonen: Du har varit bättre i andra roller.

Jag: Men vi fick stående ovationer!

Sönerna: Inte av oss.

Följande dag, när jag kom hem, gastade Äldsta sonen:

Är det min skådespelarmamma!!!

Sen ville han prata om allt, varje detalj.

Varför är de så stolliga och gulliga?

hands-1778553_960_720

Vilken pepp. Not.

Skryt

Jag bokade biljetter åt sönerna till min pjäs.

De vägrar komma.

Sen köpte jag trevliga julkonsertbiljetter till oss.

De blev lika otacksamma för dem. Ändå har jag stämt av med dem för över en månad sen att datumen ska passa.

Jag beklagade mig över detta i lunchrummet.

En kollega: Min son är precis tvärtom!

Jag skrek: Jag orkar inte höra om din perfekta son!

Hon tjatar om honom varje dag. Han är musikalisk, primus i klassen, har exklusiv klädsmak bla bla bla.

Men vad folk aldrig fattar är att ibland är det läge att knipa käft. Det är inte artigt att skryta om SIN son när jag precis uttryckt besvikelse över MINA.

Ge mig jullov.

man-1868320_960_720

Mamma! Du är pinsam!

Oroväckande mörkt

Alla grannar har julpyntat till förbannelse.

Hos mig lyser fönstren svarta. Sönerna är bortresta och själv är jag aldrig hemma.

Det ser inte klokt ut. Som ett hem i slummen. Som en invånare som ligger nerbäddad och utbränd.

Snart knackar nog en orolig man som heter Ove på dörren! Man kan ju alltid hoppas! Att detta ska dra till sig någon man, om han så heter Ove.

snow-1045070_960_720

Finns det lyckliga skilsmässor?

Den frågan ställer sig huvudpersonen (och många andra) i  Anna Fredrikssons bok Avskedsfesten.

En skilsmässohistoria jag inte alls kan relatera till.

Kvinnan i boken ska vara VÄN, typ bästis med sin exman.

Dessutom vill hon klamra sig fast vid parmiddagarna som femte hjulet. Vem vill det?

När hon sedan blir sviken av sina parvänner och exet hittar en ny, då reagerar hon lamt. Hur känner hon sig? Var är hennes vrede? Jag vill se henne flippa.

Hennes fruktansvärda hämnd består i att hon tar bort vännerna från Facebook.

Däremot är nätdejtandet  väldigt bra beskrivet. Först alla gubbar som jättegärna vill träffas igen fast de inte alls förstått att dejten varit katastrofal.

Och drömmannen där allt stämmer men som aldrig mer vill ses igen.

Det där att man ska se en dejt som en kul grej, gäller inte henne. Det är aldrig bara så enkelt. Personen hon möter etsar sig fast, sitter kvar i hjärnan, upptar plats i medvetandet. Var och en står för ett människoöde som griper tag, och det tar energi.

9789137147857