Mitt teatergull

Varje gång jag är med i en ny pjäs, har jag ett nytt gull.

Att spela teater är att befinna sig i en pseudoverklighet som ofta är mycket starkare än i den riktiga världen.

Alla känslor skruvas upp till max. Alla är sminkade till oigenkännlighet. Sjuksköterskan, städerskan, bankmannen och den unge studenten blir för en stund någon annan.

I går på jobbet kunde jag inte sluta tänka på mitt gull. På hur begåvad och vacker han är. På teatern är jag så blyg för honom att jag måste lämna rummet när han kommer in.

Men så kom han in på biblioteket, i mörka höstkläder, stripigt hår och blöta jympaskor. Han skulle låna kurslitteratur. Detta var bra av två anledningar.

  1. Han fick se mig lugn och professionell i min yrkesroll som med säker hand plockade fram allt han behövde. Här fanns ingen blyghet från min sida.
  2. Jag fick se honom som den han verkligen är. All magi var borta. Precis all.street-performers-870113_960_720Nu gillar jag dig som allra mest!
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s