Flams i stället för allvar

Fick meddelande av Snusis. Han berättade hur mycket han saknar oss och längtar tillbaka.

-Fast mest saknar du mig, det är bara att erkänna, skrev jag.

-Ja, men det behöver ju inte ens sägas, sa han och började i nästa mening skämta tvångsmässigt om nån kollega.

Detta känner jag så väl igen. Varje gång det nästan bränner till ska det skojas och tramsas. Hur kommer man någon inpå livet då?

hand-302802_960_720

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s