Lagade mjöd till slutfesten, alltså finländskt valborgsmjöd.

Jag serverade det efter föreställningen och innan middagen.

Dessa rädda miner! Dessa skeptiska tongångar!

Den vanligaste frågan jag fick var: är det alkohol i?

Och fast jag bedyrade att så icke var fallet, såg jag att man inte trodde mig.

Inget är nämligen så läskigt som alkohol. Jag förespråkar inte alkoholism och tål själv väldigt lite. Får ju alltid fucking migrän. Men denna obefogade oro är så konstig.

Jag var nog den enda som tyckte det var världens godaste dryck.

Här är receptet för alla er andra.

 

 

Exmannens kvinna ska flytta ut.

Så kan det gå.

Sista föreställningen.

Det var dags att sluta nu, vi var klara.

Jag var iklädd en superurringad grön slinkig klänning, höga klackar, rött läppstift. En fatal kvinna helt enkelt. Jag klunkade snabbt i mig en hel flaschka vin och begav mig sen ut på friarstråt.

Träffade på 24-åringen.

-Varför är du så gullig mot miiiig? sluddrade jag.

-Men det är ju för att du är gullig, sa han. Får jag presentera min flickvän!

Jag hälsade lydigt på henne.

-Har du världens underbaraste pojkvän? sa jag

-Jag är också underbar, sa hon.

-Det är du säkert men jag känner ju inte dig. Jag är bara AVUNDSJUK PÅ DIG.

-Nu börjar det kännas awkward, sa hon.

Det tyckte inte den unge mannen som tindrade gulligare mot mig än någonsin.

Sen stötte jag på en man mer i min egen ålder.

-Det är kriminellt att du inte är gift tyckte han

Med de orden vinglade jag hem i sommarnatten.

I går träffade jag Älvan på Mosebacke och drack 2 cava på fastande mage. När jag kom hem, var jag hungrig och konstig till mods.

Jag har en matkasse från Middagsfrid och all mat är supergod men när jag stirrade på receptet och förstod att jag skulle laga kalkon-i-ugn, yoghurtsås, pesto och pasta med grönsaker sjönk mitt mod.

Jag lydde dock receptet men när jag äntligen ätit, kollapsade jag under en filt i soffan och vaknade först följande morgon (med huvudvärk givetvis).

Värd att vänta på. Foto: Middagsfrid

1. Varför kan jag inte dricka 2 glas bubbel utan att dö?

2. När ska någon (läs:snygg man) koka mat till mig?

Var i underklädesbutiken och köpte en ny åskblå bh.

-Det finns matchande trosor, sa den piffiga expediten.

-Nejtack, ingen ser mig ändå, sa jag.

Hon fnissade.

-Förlåt att jag skrattar, men jag vet vad du menar, sa hon.

Nu är jag i alla fall gudinnelik hela vägen inpå bara skinnet.

Gissa vem som står för coolaste rubriken i dagens SvD?

Har köpt en partytopp på MQ. Den måste dock ligga till sig i garderoben tills blåmärkena på mina överarmar från mina motspelare lagt sig.

Läser Dagbok från ditt försvinnande av Malin Lagerlöf. Hennes man åkte iväg på jobbresa och kom aldrig tillbaka. Man tror att han drunknade men kroppen har aldrig hittats.

Jag funderar mycket över hur hon blir bemött av omgivningen. Hur folk turas om med att bo hos henne, laga mat till henne och ta hand om hennes barn. Hur hon får så många blommor att hon till sist skriker behåll blommorna till blomsterbudet. Och alla kondoleanser hon inte ens öppnar.

Hon raljerar över folk som säger taffliga saker eftersom de inte vet vad de ska säga. Men herregud, det är inte alltid så lätt att vara en medmänniska.

Och jag jämför med min skilsmässa. Sorgen som inga blommor får, som det stod i SvD. Ingen lagade mat åt mig eller tog hand om barnen. Och jag fick absolut inte en enda blomma fast jag var så ledsen att jag ville dö själv.

 

Det sägs slentrianmässigt att

Du ångrar inte det du gjort, bara det du inte gjort.

Inget kunde vara mer fel. Jag ångrar till exempel alla gånger jag bekänt min kärlek för någon som inte velat ha mig.

Så förnedrande. Tänker på det nästan varje dag. Nu senast när jag bjöd ut den Frånskilde. Varför gjorde jag det? Nu får jag gå här på jobbet och skämmas i alla år.

Nej, den Frånskilde kom inte på min föreställning.

Tur.

Han påstod att han tänkte se den en annan gång vilket jag betvivlar.

Men de som var där älskade pjäsen och för en kväll fick jag bli deras idol.

Fick snygga gerberor av kollegorna.