Inte speciellt elegant, nej.

I morse hittade jag ett par fina orange strumpbyxor med prickar på som jag glömt bort. Hade dem tillsammans med min nya orange topp, svart pennkjol och svart kofta.

-Vart ska du gå, undrade Mellansonen misstänksamt. Tydligen är jag aldrig elegant när jag går till jobbet.

Efter en minut hade strumpisarna en fet reva och koftan tandkräm på sig.

Ordningen återställd.

Att dansa

Jag tänkte på det här begreppet ”gå ut och dansa”.

Jag hatar att dansa, men man förutsätts tycka det är det härligaste som finns.

Det är ju inte ens dans. Dans är till exempel:

Lindy hop som min kompis gör

eller klassiska pardanser

eller modern dans man kan titta på

men att bara röra sig på en mycket begränsad yta med tusen medelålders kvinnor vart än ögat når, vad är det? Och varför är det kul?

-Jag känner mig som en anka, sa mannen jag ”dansade” med i fredags.

Och det var sannerligen det han liknade.

tango-108483_960_720

Riktig dans.

Ignorans

Det absolut värsta jag vet är att inte få något svar.

Om jag skriver ett meddelande till någon på FB och ser att det blivit läst, och människan struntar i att svara.

SLUTA IGNORERA MIG vill jag gallskrika, som ett barn.

Måste vara någon överlevnadsinstinkt eller urkänsla, för inget gör mig mer arg, ledsen och förtvivlad.

Nu har jag skrivit Hallå? till dem som håller sig för fina för att svara.

Som den jobbiga jävel jag är.

En beundrare

AW i går på Soul Train.

Jag kom dit lite tidigare än min kompis. Gick till baren. Där stod en snorunge med backslick som bartender.

-Vad har du att erbjuda? sa jag.

-Nötter och Marlboro Light, sa han.

-Jaha finns det något att dricka?

Han pekde på en meny.

-Vill du att jag ska ta fram mina läsglasögon för att du inte orkar berätta vad det finns?

-Öl och vin, sa han surt.

UNGE!!!

Jag tog ett glas skumpa och ställde mig vid ett barbord. Efter 2 sekunder dök det upp en beundrare som ville ”hänga” lite.

Inget fel på honom egentligen. I min ålder, lätt att prata med. Men ändå. På något vis blir det ju som en dejt i alla fall. För jag måste ju bestämma mig för om jag vill se honom igen. Och det är just det jag inte klarar av. Jag vill bara se någon igen som jag lärt känna under en lång tid. På jobbet eller teatern.

Han drack bara vatten (alkoholist?) och älskade att dansa (stela moves). Dessutom var han klädd som en dataanalytiker, vilket han också var.

Jag vet att det är bra att gå ut i riktiga livet och träffa verkliga människor men frågan är om jag gillar verkligheten.20160408_180414

Min snygga väskhållar-elefant fick komma ut på grönbete!

Döda döda döda

I kväll går det något på tv som heter Skilsmässohotellet.

Advokaten Mia Edwall hjälper par, vars äktenskap är över. Hennes bästa tips för att undvika en långdragen och infekterad skilsmässa är att kommunicera.

MAN KOMMUNICERAR INTE MED NÅGON MAN VILL DÖDA!!!!!! NÄR SKA ALLA BESSERWISSRAR FÖRSTÅ DET? KANSKE NÄR DE SJÄLVA BLIR BEHANDLADE SOM SLASK.

halloween-1036221_960_720

Födelsedag

Fransyskan fyllde 50 i går.

Hon ville inte ha något kalas, så Kusinnan och jag åkte till henne med fransk läsk och antipasto. Hon fick Shalimar i uppdaterad versionP011665

Som ung kunde hon gå ut osminkad och i vilka kläder som helst, men aldrig utan parfym. Mycket franskt.

Sen gick vi på krog och hade lika skoj som för 30 år sen när vi lärde känna varandra.

 

 

Jag – en primadonna

Premiären var precis så som premiärer ska vara.

Regissören rusade in i sminket under pausen och hojtade: Just så där ska det se ut! Jag visste att det skulle bli bra men inte SÅ bra!

Mina gäster var glada, jag fick MASSOR AV TULPANER och efter att ha tagit av mig min smedkostym skred jag runt som en primadonna i min lilla svarta.

Vinet flödade, vi åt och dansade och euforin hade inga gränser.

Regissören undvek mig hela kvällen så jag fick aldrig något tillfälle att hylla honom.

Men han vet vad jag tycker.

new-year-656038_960_720