Festen blev lyckad. Temat var Mordet I Biblioteket.

Det fanns en inhägnad brottsplats, härlig mat, ett undersökningsrum med quiz och upplösningen i biblioteket förstås, med kaffe och konjak.

Den Frånskilde dök plötsligt upp, han hade varit på något jobb. När vi städat klart, larmade han på.

-Hur åker du hem, frågade han.

-Med buss.

-Ska jag inte skjutsa dig?

-Ja det ska du.

Vi pratade hela vägen hem till mig, det var inte det som var problemet. Men jag känner igen känslan från när jag var ung, att när det sen verkligen händer, när jag till sist får vara på tumanhand med den jag är förtjust i, då kommer allt jag vill säga fel ut. Jag trasslar in mig i resonemang jag inte kan ta mig ur och min tanke blir högst oklar.

Men ändå. Ganska kul.