Han svarade att det skulle vara spännande att träffas men att han är för ”skrajsen för nya möten”. Att han var smickrad.
Jag svarade att han inte behövde vara rädd för mig, att jag är bra att ha. Men att jag förstod.
Då skrev han att jag sannerligen var bra att ha och att det vore ”kul att ses framöver”.
Jag undrar två saker. Varför är män alltid skräckslagna för mig och varför är det bättre att ses framöver än nu? Tåget har gått, gubbe lilla.
På potatisåkern kan du sakta förmultna.
Är det så att du dras till män med lite sämre självkänsla? Mumriken och den frånskilde har ju vissa likheter.
Förresten har jag från mina egna erfarenheter dragit den bittra slutsatsen (för en vildsint jämställdhetsivrare som jag) att det inte blir bra om inte mannen fått jaga. Två gånger var jag den som kontaktade (tågflirten och boktipset) och det gick ju sådär… En man med självkänsla behöver ju inte betyda en supermacho, men att han är trygg i sin manlighet.
GillaGilla
Efter två år av flirtande behövde jag ta reda på om den frånskilde ville något mer. Tror inte jag sabbade hans jaktlycka och nu vet jag att jag kan leta vidare. Och nej, varken han eller mumriken har dålig självkänsla, däremot inte så gott självförtroende.
GillaGilla
My bad, självklart är ordet jag menade ”självförtroende”
GillaGilla
🙂
GillaGilla
Framöver? I morgon eller 2018? Nu är det höghastighetståg som gäller. Han får nog ”levla” upp lite.
GillaGilla
Framöver är aldrig nu, förmodligen.
GillaGilla
Tydligen fattar han inte vad han går miste om, men nu vet du åtminstone att han inte är något att vänta vidare på.
GillaGilla
Bra med klarhet, inte så kul för övrigt.
GillaGilla