Sonens magsjuka

Fick ett samtal i går av Yngsta Sonen. Han befann sig på andra sidan stan, hos en kompis:

-Jag tror jag är magsjuk, jag bara spyr.

-Hur mycket drack du i går?

-Inte mycket. Kan du hämta mig?

Kompisen hade gått på någon träning och hans föräldrar pysslade om min pojk.

Jag kunde inte hämta honom, jag var på min teater. Hans pappa plockade upp honom. Han spydde hela bilresan hem.

-Jag måste skicka blommor till föräldrarna, sa sonen. Tack för att ni tog hand om mig.

Jag känner varken igen supandet eller den yviga blomsterförsändelsen från mina andra söner. Hur kan de vara så olika?

drunk-1013965_960_720

Hatkärlek

Repetition i dag. Regissören märkte direkt att jag var irriterad på honom.

-Var det jobbigt det jag sa till dig sist, frågade han.

-Vi tar det mellan fyra ögon, sa jag och viftade med mitt pek-och-långfinger från mina ögon till hans som en mafioso.

Och det gjorde vi. Jag förklarade att han urholkar min själ när han klagar på min muminaccent. Han blev helt till sig och sa att han inte alls menat det så, bara att jag inte får dra ut på vokalerna så mycket.

Jag tittade på hans skrattgropar och hans gröna ögon och kände att allt var förlåtet.

Mitt livselixir

Jag fick en flaska ingefärsshot av Älvan i julklapp. Ohyggligt schtärkande. Den bara rev i halsen på morgnarna. När jag tänker efter har jag inte haft migrän en enda gång medan jag druckit den. Dessutom har jag blivit smal.

Bästa kuren! Nu är den slut, men jag lagade en ny flaska i går. Inte lika god med säkert lika effektiv.

200 g färsk ingefära
1 liter vatten
1/2 dl flytande honung
2 citroner, saften

Skölj ingefäran noga och riv den grovt, enklast går det i matberedaren med rivjärnet monterat. Ingefäran behöver inte skalas. Lägg ingefärssrivet i en kastrull tillsammans med vattnet och låt koka under lock 20 minuter.

Sila av, tillsätt honungen och citronsaften och rör tills honungen har lösts upp. Låt svalna till rumstemperatur.

Häll på flaska med kork och förvara i kylskåpet. Skaka om flaskan innan det är dags att shotta.

 

Hans alter ego

Efter födelsedagsfikat skulle jag ha möte med min chef. Vi satte oss i caféet med varsin kaka. Den Frånskilde dök upp. Han måste tro att jag bara fikar och aldrig jobbar (vilket stämmer). Själv skulle han ha ett möte med någon kvinna. Det är väl det jag borde boka in med honom: Ett möte i något konferensrum.

Kollegan hade tjuvlyssnat på hans möte och hon bekräftade det jag redan sett: Han har en MÖTESPERSONLIGHET. Där han är vältalig, självsäker, strukturerad, tydlig.

I verkliga livet är han nervös, fladdrig och råddig. (Men inte mindre gullig för det!)

 

En stel fika

Kollegan – hon som fyllde 50 – hade födelsedagskaffe i dag på jobbet. Hon fick en lampa i form av en ängel. Exakt vad alla 50-åringar behöver.

Den enda lediga platsen var bredvid den Frånskilde.  Jag var tvungen att sätta mig bredvid honom, det fanns ingen flyktväg. Vi pratade lite om nyåret. Kollegan stirrade intresserat på oss. Jag fumlade med tårtbiten.

-Kom du bra hem, frågade han.

-Nej, hon irrar fortfarande omkring på slottet, sa Kollegan.

-Ja tack, du kan vara helt trygg, sa jag.

Sen kom ingen på något mer att säga.

SÅ STELT.

coffee-break-644312_960_720

 

Oraklet

Jag berättade för Kollegan om nyåret och den Frånskilde. Att jag inte kommer någonvart. Att han är så oflirtig. Att allt hänger på mig om vi ska kunna gå vidare.

-Kanske du ska hoppa över honom, sa hon.

Spektrolitörhängena rörde sig svagt och skimrade med en sällsam glans.

Jag tror hon har rätt som vanligt.

glass-ball-684902_960_720

Mumin eller Stina?

Repetition i dag. Jag var lysande som fyllkaja tills regissören sa:

Du låter för mycket som mumin. Försök låta som Stina Ekblad i stället.

För honom finns det tydligen bara dessa två alternativ. Med sin korkade kommentar söndrar han ju allt det som gör mig till skådespelare: Min röstteknik, mina pauseringar, min förändring av tonläge, byte av uttal från mitt eget till ett grövre, gubbigare.

Han borde nog ta ett litet studiebesök till Finland och bekanta sig med alla våra dialekter och sociolekter.

Stina Ekblad kommer från Österbotten och jag kommer aldrig att låta som henne, så du vet, svarade jag.

A Perfect Day

Jag var hos frissan på Ö-malm. Hon som ställde in sist. Jag förvandlades från stripig till gudinnelik:

Hår

Det var svinkallt i salongen. Jag stapplade över gatan till Il Contes bakficka där brasan sprakade och jag fick en ENORM TALLRIK KRÄFTPASTA.

il-conte-bakficka-interior-4

Kan något vara härligare än en brasa? Foto: Il Conte

Sen åkte jag till Kristallrummet för att hitta en present till Kollegan som fyller 50 i morgon. Hon ska få ohyggligt fina örhängen i spektrolit. Kollegan är klarsynt redan innan, nu kommer hon att se ännu klarare med hjälp av stenarnas energier.

labradorit-trumlad

Spektrolit är en underbar sten som skiftar i blått, grönt och ibland orange.

Till sist fikade jag med Älvan på Åsö konditori. Hon har varit i Costa Rica. Hon hade med sig rom och kaffe till mig!

Äldsta sonen: Den där romen kan du ge till mig, den är ändå för fin för att göra Mojito av.

Yngsta sonen: Jag skulle behöva lite sprit med på 18-årsfesten, kan jag ta den här?

Han har inte lärt sig något av sitt utegångsförbud.

Men jag hade en perfekt dag! Så här ska jag alltid tillbringa mina lediga dagar!

Tanten är het

En kompis (18 år) skrev på Facebook: Kan 2016 bli året då vuxna kvinnor och män slutar titulera sig tjejer/killar.

Fan vad folk blev arga.

”Ingen ska berätta för mig vad jag ska kalla mig. Jag är 28 och TJEJ men inte KVINNA”.

Och när någon stillsamt påpekade att hon nog var en kvinna, tog det liv i helsike.

DET ÄR JAG INTE ALLS

Någon transperson berättade att den kände sig kränkt eftersom det var mest synd om den.

Jag håller med. Det värsta som finns är medelålders kvinnor som studsar fram som Kulla-Gulla på Grönkulla i flätor och Odd Mollyvolanger.

Hälsningar Bibliotekstanten

ice-tante-ema-64305_960_720