Allt var fantastiskt.

Först: Parmiddagen. Jag slurpade snabbt i mig en vodkadrink och blev snyggast på festen. Hade två trevliga män på varsin sida om mig. Jag var nu den åtråvärda singelkvinnan – alla gifta mäns våta dröm. Jag kände det tydligt!

Alla älskade min dessert! En man så till den grad att han var tvungen att hålla ett tal om ingefärspäronen i tjinuskisås.

När jag skulle bege mig, sa min bordskavaljer upphetsat till sin fru: Ska hon träffa en man? Ska hon hångla? Hon har nog snygga underkläder! Där finns det POTENTIAL!

(Han skulle bara veta att jag hade puff-in-trosor a la Bridget Jones, enorma och allt annat än sexiga!)

Sen: Taxi till slottet. Jag kände mig som en dekadent sekelskifteskvinna på väg till ett hemligt möte. Jag möttes av tunga kristallkronor med dämpat sken, fladdrande kandelabrar, fala kvinnor och mystiska män.

Den Frånskilde musicerade hela aftonen så han var inte så lätt att nå.

Hans exfru och barn var också där, så något hångel kom inte på fråga.

Men jag kramade och pussade honom när jag gick hem.

Alltid något.