Facebooks fördummelse

”Jag älskar dig” skriver min kompis pojkvän på hennes Facebook-vägg.

”Jag älskar dig” svarar hon.

Varför gör de det? Är de inte riktigt kloka?

 

Ledig dag

Jag skulle till en frissa på Östermalm i dag. Efteråt skulle jag fika på Sturekatten, hade jag tänkt. En lyxig ledig dag på stan! Men hon ringde och var sjuk. Fick en annan tid hos en frisör i mina egna trakter (inte Gulletussan som tydligen har försvunnit). Jag blev fin i håret men färgen blir alltid så…dammig. Hur får man gyllengult hår?

Jag fikade på ett lyxigt italienskt café, jag gick till kötthandlaren och lampbutiken. På så vis behöver man aldrig ta sig in till stan. Hemska tanke.

Sen svängde jag förbi Gulletussans salong. En sned handskriven lapp hängde på dörren:

Frågor? Kontakta fastighetsägaren. Gulletussan har ej besittning till lokalen.

Jag kikade in. Några enstaka stolar stod vilsna på golvet.

Stackars Tussan.

 

 

Glad kommunalgrå jul!

Julbord med jobbet. Vi sjöng snapsvisor ur ett häfte, men några snapsar syntes inte till. Jag gick till baren och köpte en Skåne och ett glas rödvin. Ett band spelade men den här gången var det inte den Frånskildes coola gäng, nej ett sällskap som musicerade så högt att allt samtal var svårt. Jag var ohyggligt snygg i en ny klänning från Esprit men hade underkläder som pressade in magen så jag klarade bara av att äta 5 sillar. Långt borta skymtade jag den Frånskilde vid ett annat bord.

Klockan nio gick alla hem, då var festen slut. Och det blev inget hångel för min del den här julfesten heller.

Jag har addat honom

Har lagt till den Frånskilde som vän på Facebook. Han har inte tackat ja till mig än. Tänk om han aldrig gör det! Tänk om han inte vill bli min vän och tänk om jag har inbillat mig allt? Min vänansökan hängande i luften på samma sätt som det limbo vi befinner oss i i verkliga livet.

Allt faller sönder

De tre unga männen jag delar bostad med diskar aldrig. De slänger all smutstvätt överallt, de äter upp all mat. Kökskranen läcker. Utetermometern har slutat visa grader. Handtaget på kylskåpet har gett vika men innan det grävde den en krater i väggen. Mitt julpynt ligger kvar i olika dekorativa kartonger jag snubblar över på min väg genom hemmet. Jag känner mig som en slummänniska. Varför rämnar allt? Inklusive min kropp? Har jag gjort mig förtjänt av det här?