De tre unga männen jag delar bostad med diskar aldrig. De slänger all smutstvätt överallt, de äter upp all mat. Kökskranen läcker. Utetermometern har slutat visa grader. Handtaget på kylskåpet har gett vika men innan det grävde den en krater i väggen. Mitt julpynt ligger kvar i olika dekorativa kartonger jag snubblar över på min väg genom hemmet. Jag känner mig som en slummänniska. Varför rämnar allt? Inklusive min kropp? Har jag gjort mig förtjänt av det här?