Lisas sång

Lisa Nilsson sjunger Strömstedt  så jag dånar!

Lyssnade sönder Strömstedtskivan när jag trånade efter Svensken (min exman, på den tiden när han var åtråvärd för sådär 25 år sen). Niklas ord blev mina sådär som det bara blir när man har ett krossat hjärta.

Blir lika rörd nu som då.

Galen kattant

Städdag med bostadsrättsföreningen.

Har en granne som har en trevlig katt. En gång trodde jag att det var en vilsen katt och ville knycka den.

-Har ni kvar er katt, jag har inte sett den på länge?

-Det är en innekatt numera, sa grannen stelt.

Måste verkligen skaffa mig en egen katt. En lejonfärgad. Hur ska jag annars kunna bli en galen bibliotekariekattant?

Att fråga chans

Hela veckan har jag läst sagor för småttingar om hur man beter sig som kär. Hur man samlar mod och frågar chans.

Hur mycket mod jag än samlar lyckas jag aldrig fråga chans på den Nyskilde, eller den Frånskilde som han får heta hädanefter eftersom han skilde sig för 100 år sedan.

Sen åkte jag på konferens och smygspanade på just densamme. Han var snyggare än någonsin och helt tydligt ett mötesproffs. När han i normala fall svamlar och stammar, höll han nu olika anföranden utan att blinka.

-Vad duktig du är, tindrade jag.

-Ja ja, stammade han. Men det är ju bara svammel.

-Inte alls, strålade jag. Du har ju substans i det du säger, i motsats till andra.

Jag såg att han blev glad. Men vi är fortfarande långt ifrån en dejt. Mycket, mycket långt.