Skryt på bara

Min kompis stötte på en gammal kollega till mig.

Kollegan: Hur är det med Bitterljuv?

Kompisen: Bara bra tack.

Kollegan: Gjorde hon någon framstöt i våras med snyggingen på jobbet?

Kompisen: Det tror jag inte.

Kollegan: Det hade jag gjort. Och jag rådde henne till det! Jag är lite wild and crazy nämligen. (Det stämmer inte. När Kollegan blev förtjust i någon blev hon svimfärdig av nervositet och gjorde absolut aldrig den minsta framstöt.)

– Nu är jag ju i ett förhållande. Det var tungt för Bitterljuv när vi blev ihop, när hon inte har någon.

Kollegan och jag varken jobbade tillsammans eller umgicks under den tiden när hon ”blev ihop”. Jag tyckte ingenting.

Nu tycker jag däremot att hon är sällsynt korkad.

Töntiga Tomten

I går på jobbet skulle jag precis koka kaffe när den Frånskilde kom in med sina instrument. De hade haft nån minikonsert kvällen innan. Vi småpratade lite. Jag var helt avslappnad tills Tomten dök upp och förstörde allt med sitt pladder och sin närvaro. Han vill verkligen inte att vi ska få till det. Han vill ha honom för sig själv.

-Vi behöver en sångerska till bandet, sa Tomten.

-Det är jag! sa jag fast det är det sista jag vill.

Om ett par veckor ska de musicera igen. Då ska jag ta med mig Ängeln och sen kan hon sjunga med dem så jag kan koncentrera mig på den Frånskilde.

Middagen from hell

Blev bjuden på en fest för ett tag sedan. Bara par och jag.  Jag minglade under fördrinken och tänkte: Det här går ju bra.

Men sen skulle det lekas. Jag förstår inte varför vuxna ska leka som på ett barnkalas. Det var en tipspromenad med frågor man inte kunde veta svaret på, så här: VEM ÄR SÖTAST?

  1. Joakim
  2.  Bitterljuv
  3. Anna

Nu vet vi ju alla att jag är sötast, men det var nog inte det frågan gällde.

När vi gått rundan fortsatte lekandet, för nu skulle vi hitta svaren till gåtorna. Man rockade rockring, man sprang med potatis på sked. Jag blev allt hungrigare och kallare och undrade när min sista stund var kommen.

Äntligen var det dags att sätta sig till bords. Jag satte mig på ett härligt inbjudande sätt, och tänkte: Fyll på fyll på eftersom det för fan i helvete inte var någon bordsplacering.

Och mycket riktigt. Jag fick ett par på varsin sida om mig som bara hade ögon för varandra. Vilken kliché. Vilken mardröm. Ingen brydde sig om mig. Ingen ville tala med mig. Jag lyssnade och försökte delta i samtalen Men detta var vad de talade om:

VI HYRDE BIL OCH BILADE RUNT I ITALEN.

BYGGA TILL BYGGA NYTT BYGGA BRYGGA BYGGLOV.

Hade värdparet lagt lika mycket tid på en bordsplacering som på de poänglösa lekarna kanske det hade blivit lyckat.

Jag kunde inte ens dränka mina sorger i sprit för jag skulle ta ett tidigt flyg.

Sen var det min tur. Tillsammans med Joakim och Anna skulle vi… tihi… äta godissnören utan hjälp av våra händer. Så tokroligt! Jag hatar godissnören.

En kärring började ta bilder, och jag sa, ta inga bilder.

Äldsta sonen hämtade mig, och jag öste ut allt i bilen.

-Men vill man tala om bygglov kan man ju gå in på ett forum på nätet, sa han. De där diskussionerna säger ju inget om vilka de är som personer.

Följande dag hade kärringen lagt ut bilden av när jag äter godissnöre på Facebook. VAR JAG OTYDLIG? VAD VAR DET HON INTE FÖRSTOD?

7838409-origpic-0f39f7

Bild: Nina Hemmingsson 

En vecka senare var jag på en annan fest. Bara par och jag. Med bordsplacering och inga lekar. Det var UNDERBART.

Magdalena Ribbing skriver i dagens DN om att vilja träffa sina väninnor utan deras trista respektive.

Allt stämmer

Har läst Martina Haags nya bok Det är något som inte stämmer.

Om sin hemska skilsmässa från Erik Haag. I läsandet är det däremot allt som stämmer.

Hur mannen blånekar att det skulle finnas någon annan. Hur hon bedyrar att hon ska bli en bättre fru och göra avkall på sitt skrivande och springande för att vara en God Mor och Fru. Hur hon hittar mejlkonversationen mellan honom och Lotta med sexantydningar. Och hur det känns som att hon inte kan andas, inte existera och bara vill dö.

”Jag är så jäkla trött på att vara arg. Jag vill bara inte att han ska vara nöjd. Att han gjorde det helt ostraffat. Jag vill att det ska finnas en lag som säger att om man är otrogen och lämnar sin fru efter två barn och femton år måste man få en lika stark smärtupplevelse som man själv har orsakat”.

Hur kan vi alla bete oss så likadant?

Nätskvaller hittar ni här och här bloggar Simona Ahrnstedt om boken.

Lite träning vare sig det behövs eller ej

Var på Friskis. Det måste ha varit ett tag sen för modet i salen såg helt annorlunda ut. Alla var klädda i svart. Sist var det rosa. Eller kanske är man bara höstklädd. Mina egna kläder luktade skåp.

I alla fall. Jag kände mig så inbäddad i min kropp att jag hade tappat kontakten med den. Den lydde mig inte och jag orkade inga armhävningar, rasade bara ihop som en komposthög.

Får skärpa till mig.