Allt stämmer

Har läst Martina Haags nya bok Det är något som inte stämmer.

Om sin hemska skilsmässa från Erik Haag. I läsandet är det däremot allt som stämmer.

Hur mannen blånekar att det skulle finnas någon annan. Hur hon bedyrar att hon ska bli en bättre fru och göra avkall på sitt skrivande och springande för att vara en God Mor och Fru. Hur hon hittar mejlkonversationen mellan honom och Lotta med sexantydningar. Och hur det känns som att hon inte kan andas, inte existera och bara vill dö.

”Jag är så jäkla trött på att vara arg. Jag vill bara inte att han ska vara nöjd. Att han gjorde det helt ostraffat. Jag vill att det ska finnas en lag som säger att om man är otrogen och lämnar sin fru efter två barn och femton år måste man få en lika stark smärtupplevelse som man själv har orsakat”.

Hur kan vi alla bete oss så likadant?

Nätskvaller hittar ni här och här bloggar Simona Ahrnstedt om boken.

Lite träning vare sig det behövs eller ej

Var på Friskis. Det måste ha varit ett tag sen för modet i salen såg helt annorlunda ut. Alla var klädda i svart. Sist var det rosa. Eller kanske är man bara höstklädd. Mina egna kläder luktade skåp.

I alla fall. Jag kände mig så inbäddad i min kropp att jag hade tappat kontakten med den. Den lydde mig inte och jag orkade inga armhävningar, rasade bara ihop som en komposthög.

Får skärpa till mig.

Galen kattant

Städdag med bostadsrättsföreningen.

Har en granne som har en trevlig katt. En gång trodde jag att det var en vilsen katt och ville knycka den.

-Har ni kvar er katt, jag har inte sett den på länge?

-Det är en innekatt numera, sa grannen stelt.

Måste verkligen skaffa mig en egen katt. En lejonfärgad. Hur ska jag annars kunna bli en galen bibliotekariekattant?

Att fråga chans

Hela veckan har jag läst sagor för småttingar om hur man beter sig som kär. Hur man samlar mod och frågar chans.

Hur mycket mod jag än samlar lyckas jag aldrig fråga chans på den Nyskilde, eller den Frånskilde som han får heta hädanefter eftersom han skilde sig för 100 år sedan.

Sen åkte jag på konferens och smygspanade på just densamme. Han var snyggare än någonsin och helt tydligt ett mötesproffs. När han i normala fall svamlar och stammar, höll han nu olika anföranden utan att blinka.

-Vad duktig du är, tindrade jag.

-Ja ja, stammade han. Men det är ju bara svammel.

-Inte alls, strålade jag. Du har ju substans i det du säger, i motsats till andra.

Jag såg att han blev glad. Men vi är fortfarande långt ifrån en dejt. Mycket, mycket långt.