Den onda bibliotekarien

En unge kom in och ville ha boktips: Tjocka böcker för en som har blivit duktig på att läsa. Jag lassade upp fem favoriter.

-Vilken valde du, frågade jag efter ett tag.

-Ingen.

Jag (vasst): Vad var det för fel på dem?

-Tråkiga.

-Det vet du ju inte, sa jag.

-Jag vill ha de här, sa hon och viftade med två mangapocketar.

-Du vill alltså ha tunna serier, sa jag och log medan häxtänderna växte ut i mungiporna. Vad gjorde du med mina tips?

-Jag la in dem…i bokhyllorna…

Behöver jag säga att de var intryckta här och där?

Och får man servera förgiftade lakritsbåtar på barnavdelningen?

Bild: David Lightfoot

Fint sms

När barnen var på besök i bibblan skrev de ett kärleks-sms.

Jag älskar dig

du min kära

älskar dig så mycket mycket

blomma

jag ger mitt hjärta till dig

min lilla guldklimp

du är mitt hjärta

min lilla diamant

jag kan dö för dig

du är bättre än alla stjärnor

du är den finaste jag vet

Vem skulle inte bli lycklig av ett sånt sms?

Skryt på bara

Min kompis stötte på en gammal kollega till mig.

Kollegan: Hur är det med Bitterljuv?

Kompisen: Bara bra tack.

Kollegan: Gjorde hon någon framstöt i våras med snyggingen på jobbet?

Kompisen: Det tror jag inte.

Kollegan: Det hade jag gjort. Och jag rådde henne till det! Jag är lite wild and crazy nämligen. (Det stämmer inte. När Kollegan blev förtjust i någon blev hon svimfärdig av nervositet och gjorde absolut aldrig den minsta framstöt.)

– Nu är jag ju i ett förhållande. Det var tungt för Bitterljuv när vi blev ihop, när hon inte har någon.

Kollegan och jag varken jobbade tillsammans eller umgicks under den tiden när hon ”blev ihop”. Jag tyckte ingenting.

Nu tycker jag däremot att hon är sällsynt korkad.

Töntiga Tomten

I går på jobbet skulle jag precis koka kaffe när den Frånskilde kom in med sina instrument. De hade haft nån minikonsert kvällen innan. Vi småpratade lite. Jag var helt avslappnad tills Tomten dök upp och förstörde allt med sitt pladder och sin närvaro. Han vill verkligen inte att vi ska få till det. Han vill ha honom för sig själv.

-Vi behöver en sångerska till bandet, sa Tomten.

-Det är jag! sa jag fast det är det sista jag vill.

Om ett par veckor ska de musicera igen. Då ska jag ta med mig Ängeln och sen kan hon sjunga med dem så jag kan koncentrera mig på den Frånskilde.

Middagen from hell

Blev bjuden på en fest för ett tag sedan. Bara par och jag.  Jag minglade under fördrinken och tänkte: Det här går ju bra.

Men sen skulle det lekas. Jag förstår inte varför vuxna ska leka som på ett barnkalas. Det var en tipspromenad med frågor man inte kunde veta svaret på, så här: VEM ÄR SÖTAST?

  1. Joakim
  2.  Bitterljuv
  3. Anna

Nu vet vi ju alla att jag är sötast, men det var nog inte det frågan gällde.

När vi gått rundan fortsatte lekandet, för nu skulle vi hitta svaren till gåtorna. Man rockade rockring, man sprang med potatis på sked. Jag blev allt hungrigare och kallare och undrade när min sista stund var kommen.

Äntligen var det dags att sätta sig till bords. Jag satte mig på ett härligt inbjudande sätt, och tänkte: Fyll på fyll på eftersom det för fan i helvete inte var någon bordsplacering.

Och mycket riktigt. Jag fick ett par på varsin sida om mig som bara hade ögon för varandra. Vilken kliché. Vilken mardröm. Ingen brydde sig om mig. Ingen ville tala med mig. Jag lyssnade och försökte delta i samtalen Men detta var vad de talade om:

VI HYRDE BIL OCH BILADE RUNT I ITALEN.

BYGGA TILL BYGGA NYTT BYGGA BRYGGA BYGGLOV.

Hade värdparet lagt lika mycket tid på en bordsplacering som på de poänglösa lekarna kanske det hade blivit lyckat.

Jag kunde inte ens dränka mina sorger i sprit för jag skulle ta ett tidigt flyg.

Sen var det min tur. Tillsammans med Joakim och Anna skulle vi… tihi… äta godissnören utan hjälp av våra händer. Så tokroligt! Jag hatar godissnören.

En kärring började ta bilder, och jag sa, ta inga bilder.

Äldsta sonen hämtade mig, och jag öste ut allt i bilen.

-Men vill man tala om bygglov kan man ju gå in på ett forum på nätet, sa han. De där diskussionerna säger ju inget om vilka de är som personer.

Följande dag hade kärringen lagt ut bilden av när jag äter godissnöre på Facebook. VAR JAG OTYDLIG? VAD VAR DET HON INTE FÖRSTOD?

7838409-origpic-0f39f7

Bild: Nina Hemmingsson 

En vecka senare var jag på en annan fest. Bara par och jag. Med bordsplacering och inga lekar. Det var UNDERBART.

Magdalena Ribbing skriver i dagens DN om att vilja träffa sina väninnor utan deras trista respektive.