Fölseda!

Bjöd på tårta i dag på jobbet eftersom min födelsedag hägrar.

Den Frånskilde slog sig ner mittemot mig. Jag hade ingen chans att fly. Eftersom jag är nervös inför resan jag ska företa i morgon, pladdrade jag på forcerat.

Chefen (som var överrumplad av min födelsedag) höll ett tal och gav mig urblommade blommor (som någon glömt efter sig) och ett knöligt paket.

Lakrits! skrek jag. (Det var lakrits! )

Den Frånskilde var bara charmant och gullig, som vanligt.

Han kramade mig och sa vi ses och hörs. Han har väl aldrig någonsin kramat mig.

Varför är jag plötsligt så het? Är det för att jag ska gå på konsert med Prinsplayern?

I morgon åker jag till Grekland med sönerna!

birthday-1114056_960_720

Killen med gitarren

Årets påskmiddag hos sysslingen avklarad.

Kunde se att sängen nu var på plats och passade perfekt.

Prinsplayern var också på plats. Nu var han Killen Med Gitarren. Tyvärr var han också oemotståndlig.

Han satt i soffan och spelade på ett förtrollande vis och jag drogs till honom som Odysseus till sirenerna. Sen sjöng han och jag Taube, Vreeswijk, Bellman.

Han bara strålade. Han var sjukt flörtig. Nu mindes jag varför jag gillat honom. Nu glömde jag varför jag ogillat honom.

-Vill du gå på konsert med mig? sa jag.

(Jag fattar inte att jag sa det.)

-Jättegärna, sa han.

Nu vet jag inte hur jag ska lösa det. Hade ju tänkt gå med sönerna. Ska jag verkligen dra igång allt igen och uppleva hans underligheter igen?

Jag känner att jag inte kan låta bli.

guitar-445387_960_720

Påskchock

I morse fyllde jag tre ägg med goda godisar och la under sönernas sängar. När jag är som piggast (åtta på morgonen) sover de som allra tyngst.

Någon timme senare hörde jag hur någon kom ut ur badrummet. Ovanligt tidigt!

Vem där, sa jag.

Inget svar.

Någon son kanske mår illa, de brukar alltid svara. Jag gick ut ur mitt rum och där stod…

…en tjej.

Jag blev så rädd och paff, jag bara skrek FAN VAD DU SKRÄMDE MIG!

Sen hälsade jag artigt och presenterade mig. Hon slank tillbaka in i yngsta sonens rum.

IN I DET RUMMET DÄR JAG NYSS ÅLAT FRAM LÄNGS GOLVET MED ETT PÅSKÄGG UTAN ATT HA MÄRKT ATT HAN HADE SÄLLSKAP I SÄNGEN.

Herregud. Tänk er mig i en mordutredning: Jag lovar och svär att han var ensam och sovande!

Kanske detta betyder att det är dags att sluta med påskägg.

easter-eggs-2168521_960_720

Den gudomliga

Jag hade oroat mig för att jag skulle pladdra på. Säga saker jag skulle ångra. Eller nervöst anklaga Exmannen för olika random saker som är preskiberade sen länge.

Jag behövde inte oroa mig. Jag var gudomlig. Jag var snygg som Anita Ekberg med blont hårsvall och svart klänning. Jag var witty, jag var underhållande. Jag ställde en massa frågor till honom, raljerade inte, blev inte irriterad när han upplyste mig om självklarheter. Jag lät honom hållas eftersom jag hade råd med det.

När vi kom till flotta krogen, sa han: Här har jag inte varit sen 1994 då vi kunde sitta utanför på terrassen och kolla fotboll!

Jag: Minns du att du hade en ettåring då, och att du skulle gifta dig?

Han stirrade oförstående på mig och sonen höll på att dö. Han tyckte överhuvudtaget att jag var hemsk mot honom. Men jag var ju precis sådan som jag var när mannen blev kär i mig, sonen har bara aldrig upplevt detta.

Och mannen hade en härlig kväll, jag såg det tydligt.

Bildresultat för anita ekberg

Dejt

På måndag ska jag på fin middag på lyxkrog med en välbärgad man.

Förbjudna samtalsämnen:

*Att be honom om bidrag

*Att fråga om han funderat över sina barns framtida boenden

*Att fråga om han ångrat att han bedrog sin hustru.

Gissa vem denna man är!

person-828630_960_720

Framgångsrik på lunchen

Har varit på konferens för bibliotekarier. Jag kvävs av alla tanter! En hel sal full med bara tanter, och alla föreläsare tanter. Det äcklar mig.

På lunchen gick jag till ett hotell för att äta lyxig lunch och känna hur det känns att jobba med framgångskoncept i city. Jag bara hällde i mig vin.

Efter lunchen skulle vi ha grupparbeten och då var allt jätteroligt!

bottle-1836261_960_720

Vem är du?

Tog bussen in till stan, skulle se teaterföreställning. Inne i bussen hälsade en man med keps på mig. Jag stirrade på honom i flera sekunder utan att fatta vem han var. Till sist kom jag fram till att han var gift med min kompis, värdparet på middagen from hell.

Väl framme på teatern fick jag syn på en man i publiken som nog var en kändis. Men inte Björn Kjellman. Men någon. Han stod dessutom precis bakom oss i pauskön så jag hann fundera ett varv till.

När Älvan och jag gick till en bar efter föreställningen fattade jag att han ju är pappa till en av sönernas bästa vänner. En man som jag i alla år hälsat på och talat med. Vad pinsamt att jag bara seglade förbi honom med näsan i vädret.

När jag sa det till Älvan, svarade hon att sån är hon alltid. Fransyskan sa samma sak. Till och med sonen. Att de aldrig minns vem någon är. Jag är åtminstone inte ensam i senilträsket.

question-mark-2123967_960_720