Är blodpåsen halvfull eller halvtom?

Jag var och gav blod innan sommarsemestern. En ung läkarstudent tog emot mig. Först tog han sönder armstödet när han skulle justera det. Sen hittade han inte min blodåder fast den är övertydlig. Till sist stoppade han vågen som väger blodet och vippar det av och an så det inte ska koagulera.

Blodpåsen blev alltså bara halvfull.

I vanliga fall brukar jag få ett sms där det står NU HAR DITT BLOD KOMMIT TILL NYTTA. Men inte denna gång.

Min enda belöning har varit att jag ätit järntabletter hela sommaren som fått mig att må fett dåligt.

Har i stället tappat rödvinbärssaft ur plastslang på landet. Ungefär samma sak.

268057784_4cd1ef07-d895-40a8-bbae-41c2d8fd941a

Annonser

Ses över en Resorb?

Vätskeersättningen är slut i alla apotek. Folk är livrädda att torka ut, vilket jag förstår. Jag meddelade detta i lunchrummet.

Den Frånskilde: Jag har Resorb! Vill du köpa?

-Vi kan väl ses under nån bro, sa jag.

Men inte heller detta erbjudande fastnade han för.

strawberry-drink-1412313_960_720

Törsten är svår.

Avslutning

Sista kvällen i Grekland hade vi avslutning. Då skulle vi uppföra valda delar av vad vi åstadkommit tillsammans med folk som gått på andra kurser.

Jag läste en text som heter INNAN BESÖKET, om en kvinna som väntar på sin gäst.

På pausen kom olika män fram till mig och sa att de gillat texten och undrade hur det gick sen?

De ville förmodligen vara min gäst hela bunten.

Värsta raggningen, med andra ord.

Men det värsta av allt var när en man förtroligt fattade mina händer och sa: Är det du som bor i nummer 3?

Är det du som är MUSIKMANNEN, sa jag.

-Ja det är det! Han lyste som en grekisk sol. Och jag hann ju aldrig se hur du såg ut när du kom utrusande, men nu kände jag ju igen din dialekt!

-Jag kunde inte stanna så länge på grund av min nattsärk och frisyr, sa jag.

Bredvid stod hans fru och blängde. Jag lyckas aldrig charma fruarna.

36803949_10156596571203987_1024247011722919936_n

Sen drack jag en flaska Retsina och sen åkte jag hem.

Hippiestranden

Vi fick tipset att vandra till grannstranden bakom berget. Vi fick också olika råd:

*Gå i bra skor.

*Ha solhatt!

*Gå inte när det är som varmast.

*Drick mycket!

Jag blev allt räddare. Skulle jag klara denna strapats? Jag köpte en solhatt (vilket jag inte använt under hela veckan) som jag blötte i havet. Jag hade hört att den skulle svalka huvudet på ett bra sätt.

Med droppande hatt begav jag mig iväg med klasskamraterna. Vi tog oss till andra stranden på typ sju minuter.

I alla fall: Det var en HIPPIESTRAND med NUDISTER. Men det var också en paradisstrand: Lång och bred med havet åt alla håll och kanter. Byn vi kom ifrån var mera som en stenig vik.

Men vi behövde inte frottera oss med hippina, ty stranden räckte till oss alla! Nu skulle vi ha frukost! Vi hittade ett café som såg övergivet ut, men servitören sa: WE HAVE EVERYTHING!

Och det hade han i sanning. Kannor med te och kaffe. Nypressad juice. Varma frallor med honung och sylt. Yoghurt, vattenmelon, fetaost, oliver….

Vi var i paradiset. Och det kändes som en hägring, som att allt kunde försvinna på ett ögonblick. Så jag skyndade mig att äta detta mitt bästa morgonmål på hela resan.

Men när jag gick tillbaka hem vågade jag inte kasta en blick över axeln. Då hade jag kanske blivit en stenstod.

fashion-985556_960_720

Kulturtanter

Om det är något ord jag avskyr så är det kulturtant. Batikhäxa är lika illa!

Innan skrivarkursen var jag övertygad om att mina kurskamrater skulle bestå av kulturtanter i växtfärgade linnetunikor i granna färger. På torget i den lilla staden i Finland hängde just sådana tunikor och svajade i vinden. Jag kunde inte närma mig dem, i rädsla för att råka få en sådan med mig på resan.

Men jag behövde inte oroa mig! Klasskamraterna var förvisso bara kvinnor, men jag såg ingen linnekostymering. Och vilka härliga människor! Inte en enda gång under hela veckan kände jag irritation, rädsla eller prestationsångest. Vi hade roligt alla dagar!

Och ja. Sista dagen köpte jag en fladdrig åskblå klänning.

Hälsningar Kulturtanten

Den Svenske Gubben

En natt i Grekland vaknade jag av dånande musik. Klockan var halv tolv. Det gick inte att tänka bort den. Det lät som en livespelning i mitt eget sovrum.

Till sist rusade jag ut i nattlinne och trassligt hår. Jag såg nog sinnessjuk ut. Där satt ett fredligt svenskt äldre par på sin uteplats. Musiken kom från deras lägenhet, forsande genom dörren.

-NU STÄNGER NI AV, sa jag.

-SKA VI STÄNGA AV, vrålade mannen.

-Jo, sa jag, och de lydde mig direkt.

Följande morgon hörde jag frun säga till sin man så högt att jag säkert skulle höra: ”Där är hon som sa till!”

Jag vill inte vara ”hon som säger till”. Jag är det hemma, där jag läxar upp granngubben med sitt altanbygge, och jag är det på semester i utlandet.

Men kanske det egentligen är den Svenske Pompöse Gubben det är fel på? Han som tror han är ensam i världen med ingen utom sig själv att ta hänsyn till.

woman-1852907_960_720

TYYYYYSTAAAAAAA!!!!!!

 

Lås inte kappsäcken!

Jag har varit på skrivarkurs på en grekisk ö!

Efter att ha rest i 12 timmar, var jag äntligen framme. Hungrig, törstig och svettigare än en kvarglömd pizzaslice.

Då får jag inte upp låset på resväskan. Först tänkte jag att det slagit slint i värmen, att jag hade ett tillfälligt minnesstopp. Min panik växte. Det kändes som att mitt liv, min framtid och all min lycka fanns i den låsta väskan.

Jag gav mig iväg ut i byn för att hitta någon som kunde hjälpa mig. Och det gjorde jag! Den första mannen jag stötte på var svensk. Han kom med sin verktygslåda och bände upp låset.

Aldrig har jag blivit så glad över åsynen av en uppbruten väska och strösslat järnfilspån.

Jag gick direkt och simmade i min uppackade bikini!

sea-418742_960_720