Ödets lotter

I går var jag på Friskis. Första gången på ett år.

Nu är det höst och nya tag! Jag hade på mig en ny fett snygg outfit.

När passet var över, väntade jag på grannfrun som var på ett annat pass. Då kommer paret von Frisk in. De där som alltid berättar vilka lopp de sprungit, vilka träningsläger de varit på och vilka triathlon-mästerskap de besegrat.

De stirrar på mig som på ett spöke. Jag står där:

  1. I snygga träningskläder
  2. Inte alls svettig trots Hårt Pass
  3. Full av energi eftersom jag redan är klar med min träning.

-Hur är ni så sena, säger jag med armarna i kors.

Sen åkte jag hem med grannen. Hon hade varit på sin första dejt i livet. Den hade varit jättelyckad och helt fantastisk.

Olika falla ödets lotter.

people-2557536_960_720

Annonser

Genus

En kollega hade varit på en fortbildningsdag om genus & sånt. Först skulle de ha en pronomenrunda. Det betydde att man skulle berätta om man var han, hon, hen eller ngt annat. Kollegan blev så irriterad att det svartnade för hennes ögon.

Någon tyckte att detta var helt oväsentligt för fortbildningen, så det blev ingen pronomenrunda.

Detta får mig att minnas en gammal bibliotekariekollega som fick veta att en kompis till mig skrev sin uppsats om genus i barnlitteraturen.

-Hur kan man välja något så tråkigt!!! Tänk att gå igenom alla ord och se om de har EN eller ETT framför sig, fräste hon.

belly-3186730_960_720

Jag är iallafall den. Den Bitterljuva.

Mitt skämt

Jag hade en grupp förskolelärare jag visade runt på barnavdelningen på biblioteket. Jag var mycket pedagogisk och förevisade bilderböcker, pekböcker, Alfonshyllan.

Sen kom jag till temahyllan med avdelningar nödvändiga just för dem: Naturen, kroppen, fordon et c.

Från avdelningen Känslor och tankar drog jag ut en bok: ”Här är en rolig bok om incest!”

Alla stirrade. Ingen fnissade. Då började jag snabbt tala om dinosauriehyllan.

Ibland faller mina skämt platt.

Blekkspruten_omslag_NY.indd

Rolig bok!

Uppfostran på jobbet

När jag kom in i lunchrummet på jobbet, stod det skyltar på varje bord med texten:

Prata inte i mobil under lunchen!

Prata med varandra i stället.

Vad jag minns har ingen någonsin pratat i mobil under någon lunch någonsin.

Min kollega blev så rasande att hon rusade in till chefen med skylten och ropade: Jag mister aptiten av det här!

Chefen samlade snabbt ihop skyltarna och de har inte synats till sen dess.

Det finns annat man kan störa sig på. Vaktmästaren som använder alla ytor till att preparera sin lunch på, burkar, sallader, kastruller med pasta, allt ska göras ihärdigt och från grunden.

Eller de där som ockuperar ett bord att ha möte runt i stället för att vara i ett mötesrum.

Alla som inte orkar ställa in sin mugg i diskmaskinen.

Alla som glömmer gammal mat i veckor i kylskåpet.

Men att göra SKYLTAR om NÅGOT SOM ALDRIG HÄNT, det övergår mitt förstånd.

woman-3083379_960_720

En icke-händelse.

Det Härliga Gänget

Var på trevlig middag i Guldlocks växthus.

Alla var där och min blick vandrade från Afrodite (som hunnit förlova sig och bryta upp förlovningen sen vi sågs sist), Lucian (som flyttat ihop med en man och flyttat ut igen), Amazonen (som levt med en man på Island och kommit tillbaka hem igen) och Skogsrået (som precis lämnat sin psykopatman).

Jag borde vara glad och tacksam över att aldrig ha en man eftersom det uppenbarligen bara går åt helvete. Men jag kände mig så stagnerad, som att här har det inte hänt något alls på de tre år sen vi träffades sist. Jag fick goda råd:

-Var tacksam! (Och skriv upp allt du är tacksam för i en bok).

-Du kanske inte behöver en man för att bli lycklig?

-Läs boken The Secret.

Jag har så svårt för dessa enkla lösningar som ju bara betyder att så länge du tänker negativa tankar STRAFFAS DU genom att allt du tänker SLÅR IN medan om du leker Vara Glad-leken som Pollyanna (ja jag vet jag läste uråldriga böcker som barn), då ler lyckan mot dig.

Och detta sägs dessutom av kvinnor som faktiskt HAFT förhållanden.

Jag säger samma sak som jag brukar säga, mitt mantra ända sedan mitt allra första blogginlägg någonsin: Det är ju inte orimligt att längta efter kärlek och tvåsamhet.

sunflowers-3640935_960_720

Kom igen, Bitterljuv!

Har sett pjäsen Kom igen, Caritha! om en medelålders kvinnas livskris.

Jag älskar verkligen självbespegling, men den här gången blev det för mycket av det goda.

Det räcker liksom med mitt eget ältande, men att höra all min ångest uttryckas på scen gav mig inget hopp.

Om allt uteblivet sex. Om exmannens personlighetsförändring. Om väninneskryt. Om livet som aldrig blev av.

Nej, det bästa var då att gå över gatan till Mäster Anders och ta tre snapsar och en stor stark. Inte för att jag gjorde det. Sa jag att mitt liv aldrig blev av?

Kom-igen-Caritha2web

Carina Jingrot är en lysande skådespelare, dock. Foto: Teater Barbara

Spa är bra

I går var jag på spa med Älvan.

När vi kom dit fick vi veta att vi hade en timme på oss att slappna av för sen skulle de stänga.

Vi rusade in i bastun som visade på 40 grader. Jag bad dem brassa på och då sa bastutjejen att hon skulle uppgradera den. Efter en stund kunde vi gå in i den upplevlade bastun som nu var både varm och fylld av en man som lagt sig på MAGE över en HEL LAVE.

Inte så fräscht, men värst för honom som hade ansiktet nertryckt i laven.

Vi drack i alla fall champagne i utomhuspoolen, sensommarsolen värmde fortfarande och luften var höstlövig och sval.

Sen städade man undan våra handdukar och då förstod vi att det var dags att gå hem.

Fortfarande i dag känner jag mig basturen och söndagshärlig. Jag skulle egentligen vilja gå i bastu alla söndagar. Saknar nog lite en egen bastu, så där som alla i Finland.

När jag hälsade på Bästisen i Helsingfors häromveckan, badade vi bastu på hennes tak med tillhörande takterrass och utsikt över mina barndomskvarter. Det var liksom höjdpunkten på hela vistelsen.

selfie-908270_960_720